Andra Världskriget II

*

             Hudens
               oblatiska sprödhet,
                 nattvardsviniska rödhet. Smärtan bränner
                   glödhet i sin totala närvaro.

Vill du se en härjad så se hit.
  Jag står i lågor som solen i zenit,
    vrider mig i plågor,
                    i plågor.
                    Runt, runt
                    snurras glödande cigarren mot askkoppens kanter,
                    Det bränns i mig på samma sätt som en sedelbunt
                    bränns i fickan på den giriga spekulanten.

Vill du se en rakryggad, så blunda hårt.
  Akrobatiskt som svavelstickan efter ritschet mot askens plån
    vrider jag mig i plågor,
                         i plågor.
                         Smärtsamt som jorden runt sin axel.
                
                         Den här gamla knakande kapstanvinschens rep -
                         mina leder, spänns åt.
                         Likväl jag brister så snurra vidare,
                         veva på!

                               Om så mot förmodan det sista jag gör är att be
                                 ska jag säga: Du gud, jag har en lösning, en teodicé!
                                   Ger du mig svedan & värken så ger jag mig hän:
                                      ty allt jag ber om är blåmärken
                                   
                                          på mina bara knän.

                     
                         Jag ber på mina bara knän.