Pizza
Explosioner
det är först när du
korsat din egen flyktväg
du är hemma
Klander
*
jag är säker på att du hade varit
den dödligaste jag nånsin känt
om jag nånsin känt dig.
med en självmordspilots övertygelse
och med tyngden från en hel koran av fallskärmsavtal
skulle du störta rakt ner i mitt medvetande
med flit.
det är så snacket går bland dom talande träden.
att jag postumt skulle inkasseras.
att du med din egen dödsattest
som check
skulle skratta hela vägen till banken.
det är ju så det går, snacket.
att alla som kommer ut från den där banken
antingen är rikare eller fattigare
än när dom gick in.
det är så snacket går.
om rötters likstelhet i kall jord,
att det inte spelar nån roll
hur jag än vrider och vänder på dig
det är så snacket går bland dom talande träden.
att ett lövlöst livlöst träd
ser likadant ut
uppslitet, uppochnervänt
med rotsystemet som krona
att det inte spelar nån roll -
ryktesvägen är en spikrak autostrada
ända in i årsringarna.
enligt hörsägen tog du ditt liv
som godis från ett småbarn.
jag är säker på att du hade varit
den dödligaste jag nånsin känt
om jag nånsin känt dig.
med en självmordspilots övertygelse
och med tyngden från en hel koran av fallskärmsavtal
skulle du störta rakt ner i mitt medvetande
med flit.
det är så snacket går bland dom talande träden.
att jag postumt skulle inkasseras.
att du med din egen dödsattest
som check
skulle skratta hela vägen till banken.
det är ju så det går, snacket.
att alla som kommer ut från den där banken
antingen är rikare eller fattigare
än när dom gick in.
det är så snacket går.
om rötters likstelhet i kall jord,
att det inte spelar nån roll
hur jag än vrider och vänder på dig
det är så snacket går bland dom talande träden.
att ett lövlöst livlöst träd
ser likadant ut
uppslitet, uppochnervänt
med rotsystemet som krona
att det inte spelar nån roll -
ryktesvägen är en spikrak autostrada
ända in i årsringarna.
enligt hörsägen tog du ditt liv
som godis från ett småbarn.
Historien
*
människans historia är skriven av barn
som lekt viskleken
och sedan utvärderat den
räknat dess vingslag
slarvigt burit dom
från det ena tjuvlyssnande örat till det andra
så länge vi kan minnas och så länge
alla vi minns kan minnas
har det varit på det viset
som lekt viskleken
och sedan utvärderat den
räknat dess vingslag
slarvigt burit dom
från det ena tjuvlyssnande örat till det andra
så länge vi kan minnas och så länge
alla vi minns kan minnas
har det varit på det viset
I plågor
*
Hudens
oblatiska sprödhet,
nattvardsviniska rödhet. Smärtan bränner
glödhet i sin totala närvaro.
Vill du se en härjad så se hit.
Jag står i lågor som solen i zenit,
vrider mig i plågor,
i plågor.
Runt, runt
snurras glödande cigarren mot askkoppens kanter,
Det bränns i mig på samma sätt som en sedelbunt
bränns i fickan på den giriga spekulanten.
Vill du se en rakryggad, så blunda hårt.
Akrobatiskt som svavelstickan efter ritschet mot askens plån
vrider jag mig i plågor,
i plågor.
Smärtsamt som jorden runt sin axel.
Den här gamla knakande kapstanvinschens rep -
mina leder, spänns åt.
Likväl jag brister så snurra vidare,
veva på!
Om så mot förmodan det sista jag gör är att be
ska jag säga: Du gud, jag har en lösning, en teodicé!
Ger du mig svedan & värken så ger jag mig hän:
ty allt jag ber om är blåmärken
på mina bara knän.
Jag ber på mina bara knän.
Hudens
oblatiska sprödhet,
nattvardsviniska rödhet. Smärtan bränner
glödhet i sin totala närvaro.
Vill du se en härjad så se hit.
Jag står i lågor som solen i zenit,
vrider mig i plågor,
i plågor.
Runt, runt
snurras glödande cigarren mot askkoppens kanter,
Det bränns i mig på samma sätt som en sedelbunt
bränns i fickan på den giriga spekulanten.
Vill du se en rakryggad, så blunda hårt.
Akrobatiskt som svavelstickan efter ritschet mot askens plån
vrider jag mig i plågor,
i plågor.
Smärtsamt som jorden runt sin axel.
Den här gamla knakande kapstanvinschens rep -
mina leder, spänns åt.
Likväl jag brister så snurra vidare,
veva på!
Om så mot förmodan det sista jag gör är att be
ska jag säga: Du gud, jag har en lösning, en teodicé!
Ger du mig svedan & värken så ger jag mig hän:
ty allt jag ber om är blåmärken
på mina bara knän.
Jag ber på mina bara knän.
Startskottet
*
Röken stiger som en esprit
från vår ö - en bortglömd guppande hatt i vattnet,
stranden dess brätte.
Nyss var natten svart, röken vit
& vi satt här med varandras namn
& bara hette.
Nu ljusnar det.
Envisa som tropofyter i piskande kyla
klär vi varandra i ord, andedräkt,
spinner myter, lyckas skyla där det tryter.
Vi gömmer oss skyggt,
bakom Tranströmer,
som dikterna tryggt
bakom sina bokstäver. Jag glömmer
att du stryker min gäld medhårs
för syns skull
som ett munbloss,
att jag bär min skuld vart du än går
som basjkirhästen sitt skulderkors.
Nu mörknar det.
På sjön regerar bleken utan manierade gester.
Vi har suttit här ett sekel, rökt cigaretter, haft semester.
Tar detta nånsin slut
ska jag otröstligt sörja
& hellre ta startskotten i bröstet
än låta nåt nytt
ta sin början.
Det ljusnar och mörknar.
Röken stiger som en esprit
från vår ö - en bortglömd guppande hatt i vattnet,
stranden dess brätte.
Nyss var natten svart, röken vit
& vi satt här med varandras namn
& bara hette.
Nu ljusnar det.
Envisa som tropofyter i piskande kyla
klär vi varandra i ord, andedräkt,
spinner myter, lyckas skyla där det tryter.
Vi gömmer oss skyggt,
bakom Tranströmer,
som dikterna tryggt
bakom sina bokstäver. Jag glömmer
att du stryker min gäld medhårs
för syns skull
som ett munbloss,
att jag bär min skuld vart du än går
som basjkirhästen sitt skulderkors.
Nu mörknar det.
På sjön regerar bleken utan manierade gester.
Vi har suttit här ett sekel, rökt cigaretter, haft semester.
Tar detta nånsin slut
ska jag otröstligt sörja
& hellre ta startskotten i bröstet
än låta nåt nytt
ta sin början.
Det ljusnar och mörknar.
