Andra Världskriget II

*

                                Röken stiger som en esprit
från vår ö - en bortglömd guppande hatt i vattnet,
                                stranden dess brätte.
Nyss var natten svart, röken vit
& vi satt här med varandras namn
                                & bara hette.

Nu ljusnar det.

                                Envisa som tropofyter i piskande kyla
klär vi varandra i ord, andedräkt,
spinner myter, lyckas skyla där det tryter.
                                Vi gömmer oss skyggt,
                                bakom Tranströmer,
                                som dikterna tryggt
                                bakom sina bokstäver. Jag glömmer
                                att du stryker min gäld medhårs
                                för syns skull
                                som ett munbloss,
att jag bär min skuld vart du än går
som basjkirhästen sitt skulderkors.

Nu mörknar det.

                                På sjön regerar bleken utan manierade gester.
Vi har suttit här ett sekel, rökt cigaretter, haft semester.
                                Tar detta nånsin slut
                                ska jag otröstligt sörja
                                & hellre ta startskotten i bröstet
                                än låta nåt nytt
                                ta sin början.

Det ljusnar och mörknar.